Hemma
Hej.
Nu har vi varit på sjukhuset med Filippa. Hur gulliga och snälla läkarna och alla systrar är så är det ju inte roligt att vara där.
Hennes syre ligger på ca 95%, men det klarar man utan syrgas så vi kommer vårda henne hemma med alla mediciner vi har till vårt förfogande. Blir hon sämre ska vi in direkt såklart.. men nu är vi hemma!
Just nu sover hon, men det är svårt för henne för hon blir så "speedad" av alla mediciner.. hon rosslar och är anfådd hela tiden, men det blir värre när hon leker så Tony (blir mest han iom att jag är dålig och svag) får ta upp och bära runt henne för att få ner anfåddheten.. inte det lättaste för hon flyger runt i famnen. Hon förstår ju inte att hon behöver ta det lite lugnt..
Hursom vi har ju planer och utredningar på G.. känner mig fortfarande helt lamslagen. Man sätter ju på någon autopilot när det blir så akut och när det lugnat sig en aning efter så slår tröttheten till som en klar blixt från himlen. Vi tänker mycket, oroar oss och undrar när nästa anfall kommer infinna sig.. kommer det komma överhuvudtaget? Jo, enligt läkarna gör det nog tyvärr det..
Måste dock verkligen tacka några av våra vänner/familj som verkligen ställt upp denna gången.. tack! Sedan har sjukvården varit jätte gulliga trots total överbelastning, och även försäkringskassan har varit väldigt bemötande!
Nu hoppas vi att hennes lilla kropp får läka ut helt och få en paus innan en ny och jobbig period kommer..
Sköt om er,
/Cicci
Nu har vi varit på sjukhuset med Filippa. Hur gulliga och snälla läkarna och alla systrar är så är det ju inte roligt att vara där.
Hennes syre ligger på ca 95%, men det klarar man utan syrgas så vi kommer vårda henne hemma med alla mediciner vi har till vårt förfogande. Blir hon sämre ska vi in direkt såklart.. men nu är vi hemma!
Just nu sover hon, men det är svårt för henne för hon blir så "speedad" av alla mediciner.. hon rosslar och är anfådd hela tiden, men det blir värre när hon leker så Tony (blir mest han iom att jag är dålig och svag) får ta upp och bära runt henne för att få ner anfåddheten.. inte det lättaste för hon flyger runt i famnen. Hon förstår ju inte att hon behöver ta det lite lugnt..
Hursom vi har ju planer och utredningar på G.. känner mig fortfarande helt lamslagen. Man sätter ju på någon autopilot när det blir så akut och när det lugnat sig en aning efter så slår tröttheten till som en klar blixt från himlen. Vi tänker mycket, oroar oss och undrar när nästa anfall kommer infinna sig.. kommer det komma överhuvudtaget? Jo, enligt läkarna gör det nog tyvärr det..
Måste dock verkligen tacka några av våra vänner/familj som verkligen ställt upp denna gången.. tack! Sedan har sjukvården varit jätte gulliga trots total överbelastning, och även försäkringskassan har varit väldigt bemötande!
Nu hoppas vi att hennes lilla kropp får läka ut helt och få en paus innan en ny och jobbig period kommer..
Sköt om er,
/Cicci
Kommentarer
Trackback
